Modern styrning och balanserade styrkort

a_real_movement_strategi_ar_ett_verbTraditionellt sett har ekonomiska data varit den huvudsakliga källan till nyckeltal och dessa betraktas vanligtvis som KPI:er. Under 1990-talet skapade professorerna och företagsledarna Kaplan och Norton ett begrepp de kallade balanserat styrkort (eng. balanced scorecard) som ett resultat av att organisationer försökte leda sina verksamheter baserat på finansiell information. Syftet var att hitta ett sätt att komma närmre det som leder till ett ekonomiskt resultat och skapa en större proaktivitet i styrningen. Det ramverket de lanserade hade fyra perspektiv som var lika viktiga att mäta och följa upp.

Utöver ekonomi finns perspektiven kund/marknad, processer och humankapital. Balanserade styrkort är ett av de i särklass vanligaste verktygen för att bryta ned en strategi i saker att mäta. Några exempel på Svenska företag som använder balanserade styrkort är ABB, Ericsson, Skanska, Tetra Pak och Skandia. Det är även många kommuner och statliga organisationer som använder balanserade styrkort för att följa upp sina verksamheter.

På senare tid har ett annat begrepp dykt upp i debatten: Key Result Indicator (KRI). För mig är skillnaden att en KPI ”leder” och en KRI ”följer”. Med det menar jag att en KPI handlar om ett mått som visar på var KRI:n kan tänkas hamna. Ett KPI pekar på och leder förhoppningsvis fram till ett visst KRI. Många ekonomiska nyckeltal är resultatmått och visar på något som redan har blivit ett visst resultat och bör således klassas som KRI:er, snarare än KPI:er. Detta kan alltså ses som ett förtydligande av vad de olika perspektiven i balanserade styrkortet har för inbördes roll.

I bygg- och fastighetskoncernen Skanskas styrkort finns en uttalad tanke som man kallar framgångsmodellen. Väldigt förenklat lyder den: Bra ledarskap ger nöjda medarbetare (humankapital). Nöjda medarbetare gör ett bra jobb (processer). Bra arbete leder till bra produkter och därmed nöjda kunder (kund och marknad). Nöjda kunder är mer troliga att återkomma, vilket ger en förutsägbar lönsamhet (ekonomi). Det är på inget sätt anmärkningsvärt, men visar tydligt på varifrån man tror att resultatet kommer och vad som därmed skulle kunna klassas som KPI:er respektive KRI:er.

En annan analys som blir viktig är hur många nyckeltal en person kan hålla ordning på. Här går meningarna isär, men en indikation när vi säger ”KEY” (som i engelskans viktig eller avgörande) bör förstås innebära att nyckeltalet är viktigt eller avgörande. Med tanke på hjärnans begränsade kapacitet borde ett begränsat antal KPI:er användas. Hjärnan anses, som sagt, klara av att väga samman cirka sju faktorer när vi fattar beslut.